Vilka är vi?

Jag heter Ann-Sofie och är vuxen skulle jag vilja säga, jag har två barn 2 och 9 år (Gustav och Maja). Gift med Peter som kanske är lite mer vuxen än jag i allafall enligt siffrorna :)
Jag har hela mitt liv hållt på med hästar mer el minder, mer under ensama perioder i livet och mindre under graviditet mm. Min pappa var lantbrukare och äger en gård mitt i Östergötland där vi är uppvuxna jag och mina 3 syskon. Djur har alltid varit en del av vår vardag. När jag var 7 år flyttade en New Forest pony in hos oss, Lady. Väl riden tjej med mycket vilja. Där började min ridkarriär. Sedan har det flutit på med ponys, nordsvenskar, travare, halvblod. Under några år nu har jag endast ridit i ett andra stall där jag inte ägt hästarna utan bara hjälpt till med ridningen av bla. ett halvblod. På vår gård finns det ett stall men som tills för några veckor varit tomt.

Jag och min syster som har samma erfarenheter av hästar men med inriktning körning, vi började fnulade lite i våras på ett par sommar hästar till barnen som kunde vara ute och beta av våra marker. Vi snubblade över en liten shetlandspony vid namn Kajsa, 20 +. Ett stabilt sto med mycket erfarenhet av barn, men vad skulle vi mer hitta för häst. Samma ägare hade en fullblods arab till salu och frågade om vi inte var intresserad av den. Min drömhäst är en arab :). Givetvis kunde vi kolla, om inte annat till sällskap till Kajsa. Vid första ögonblicket blev jag lite förälskad i denna arab som heter Nozina, dock är hon bara 1 år och jag kunde inte riktigt känna att det var det jag sökte. Men vilken härlig personlighet, mjuk, mysig, nyfiken, sällskapssjuk och snabb som vinden. Efter mycket funderande så kom Kajsa och Nozina hem till oss på sommarbete. Efter ett par veckor hemma hos oss där vi tränat på att gå ordentligt i grimma, testat ett träns, schabrack och bara övat på röstkomandon så kunde jag nog mer än väl känna att hon skulle passa mig och min familj. Visst vill jag rida men med begränsat med tid som en studerande småbarnsmamma har så kanske detta var det bästa, en unghäst.
Mycket diskuterande i familjen och med syster fram och tillbaka så tog jag beslutet i Lördags att Nozina och Kajsa ska få stanna hos oss permanent. Jag kan snart kalla mig en stolt fullblods arab ägare.

Denna blogg ska jag ha för att skriva framgångar och motgångar, för er och för mig själv att kunna blicka tillbaka.

Hoppas att ni ska läsa och skratta åt allt upptåg som vi nu har framför oss.

Vill skriva till avslutning att vilken fart denna donna har, hon är snabb som vinden. Ska bli riktigt spännande att se hennes ridbarhet senare i livet.